Våningstårta!

Nu har jag i alla fall gjort tvåvåningstårtor vid tre tillfällen, kan man våga påstå att man KAN det då? Njaaa, man vet ju aldrig. Det svåraste momentet med den här tårtan kom när den skulle täckas och det är ju något som jag faktiskt känner mig förhållandevis säker på nu. Men, som sagt, denna gången ville det sig inte alls. Första täckningen brast på alla håll och kanter och jag fick slänga ca 750 g sockerpasta i (matåtervinnings-) sopen och spackla om tårtan. Sedan tror jag att jag kavlade ut och försökte flytta den nya sockerpastan till tårtan MINST tre gånger innan det slutligen lyckades. Pust...

En annan sak som visade sig ovanligt klurig att arbeta med var den röda sockerpastan. Det var en färg som jag inte använt tidigare, men märket var det samma som alltid. Den här mörkröda varianten var så mjuk att det var svårt att få blommorna att hålla formen redan från början och när jag efter ett par dagar försökte lossa dem från foliet dom "vilat i" gick en efter en sönder. Dessa tre var de som höll och därför blev det en glesare tårtpyntning än vad jag tänkt mig från början.

Tårtan bestod av ljusa bottnar och den är fylld med blåbärsmousse, vit chokladkvarg och blåbärscurd. Slutligen är den spacklad med vaniljsmörkräm och täckt med sugerpaste. Dekorationen består av sugerpaste, silverkulor och lite glitter.

 

Blåbärsmousse (från Bakverk och Fikastunder)

200 g blåbär

2,5 gelantinblad (obs: jag tog ett extra alltså 3,5)

1 msk socker

En skvätt vatten (ca 0,5 dl)

2 tsk vaniljsocker

100 g Philadelphiaost

2 dl grädde

Blötlägg gelantinet i kallt vatten i minst 5 min. Koka upp blåbär, vatten och socker. Rör ner de urkramade gelantinblaen och vaniljsockret i blåbärsblandningen. Låt kallna i kylskåp. Rör Philadelphiaosten lite lösare, blanda upp den med blåbärsblandningen. Vispa grädden ganska hårt. Blanda ihop alltsammans och ställ i kylen så att moussen "sätter sig".

Tips: Detta recept räckte precis till ett lager i fyllning i de två tårtvåningarna (24 cm i diaetern resp. 15 cm)

 

Blåbärscurd (från Bakverk och fikastunder)

450 g blåbär

1 dl socker

50 g smör

3 msk maizena majsstärkelse

2 äggulor

Koka upp blåbären och åt koka tills bären gått sönder. Sila bort kärnor och skal. Häll i sockret och smöret och gör ett uppkok. Tag av kastrullen från plattan och låt svalna av någon minut medan du separerar äggen och mäter upp maizenan. Sikta ner maizena medan du rör i kastrullen. Placera kastrullen på plattan och rör ner äggulorna. Rör hela tiden till curden blir tjock, den skall sjuda inte koka. Häll upp i en burk med lock. Förvara i kyl, den håller ca 2 veckor.

Tips: Detta recept räckte till ett lager fyllning i den två tårtvåningarna (24 cm i diametern resp. 15 cm)

 

Vit chokaldkvarg (Baka baka liten kaka)

200 g vit choklad

250 g kvarg (kesella 10%)

4 dl grädde

Smält den vita chokladen och låt svalna en aning. Blanda med kvargen. Vispa grädden och blanda försiktigt ner i kvargblandningen.

Tips: Detta recept räckte gott och väl till ett lager fyllning i respektive våning.

 



Tova, jag hoppas att du fick en fin födelsedag och att tårtan blev ungefär som du tänkt dig!

 

Tack för förtroendet!

 



Australientårta!

Det har varit tyst på bloggen ett tag, men inte har jag legat på latsidan må ni tro! För en tid sedan fick jag en beställning på en födelsedagstårta till en Australientokig tjej. Det var inget krav på att tårtan skulle gå i "aussitecknet", men när hennes mamma nämnde att hon gillade Australien var så att säga saken biff! Jag är själv väldigt förtjust i varningsskyltarna med kängurun på, kanske lika mycket som tyskarna lär gilla våra svenska älgskyltar tror jag. Har man en varningsskylt så bör man ju också ha en känguru, eller hur? Det går väldigt snabbt att skapa sig en bild över hur den färdiga tårtan ska se ut, men inte riktigt lika snabbt att förverkliga den... eller ens komma i närheten.

Ärligt talat, jag blir inte ledsen om man tror att det är en hund eller möjligen en dinosaurie som står och glor på skylten... Den bruna (chokladsmakande) sockerpastan är ovanligt mjuk och trots att jag försökte få den mer fast med hjälp av CMC, sackade den ihop mer och mer...

Födelsedagsbarnet tycker om turkost och det gör jag med - särskilt efter att äntligen ha hittat Wiltons turkosa färgpasta! Det ger enormt mycket färg, bara genom att blanda ner några droppar i frostingen blev det en fin nyans. Jag provade även färga in lite flowerpaste för att göra några blommor och ja, turkost blev det! Det förblev även mina händer under något dygn därefter...

Tårtan bestod av ljusa bottnar (jag gör oftas två bottnar som jag delar i tre delar var och använder sedan fyra delar till en tårta). De är fyllda med min "standardfyllning", hallonpannacotta, vaniljmousse och rårörda hallon (ca 300 g). Denna gången är tårtan spacklad med vit chokladfrosting (dubbel sats, men det hade räckt med 1½). Dekorationer i sugerpaste/flowerpaste, krossade digestivekex, ätbart glitter och ätbar färgpenna. Det som inte är ätbart är såklart skyltstolpen som är en vanlig klubbpinne.

Hoppas att födelsedagen blev toppen! Tack för tårtförtroendet!

Surdegsbröd!

Ni kan tro att det puttrar och jäser lite varstans i vårt kök! Jag tyckte att det var sååå länge sedan jag fick sätta tänderna i en hembakad surdegsmacka, att jag till slut tog saken i egna händer. Jag köpte hem ett dyrt, ekologiskt, stenmalet vetemjöl och letade upp ett spännande recept på "nätet". Full av förväntan satte jag igång med att tillverka en surdegsgrund, vilken verkade lovande. Det tar ju ett tag att göra surdegsbröd från grunden om man saknar själva surdegen, men till slut var dagen inne för brödbaket. Som jag duttade och vek och jäste dessa limpor, mer engagerad bagerska får man nog leta efter! Ändå resulterade allt i ett stort, platt fiasko. Bröden jäste inte ett dugg och de kom ut ur ugnen som platta, hårda och helt oätliga ting. Skam den som ger sig - jag upprepade hela processen (nu med lite mer mjöl), men resultatet var bara tveksamt bättre och fortfarande inget man kunde kalla bröd.

Min surdegskarriär slutade med andra ord innan den ens hunnit börja på rktigt, MEN, inget ont som inte har något gott med sig.  Maken fick plötsligt blodad tand och nu har han "hittat tillbaka" till sin surdegspassion. Faktiskt är han på ovanligt bra humör och det gör honom absolut ingenting att stiga upp hutlöst tidigt om morgnen för att mata surdegar och baka bröd innan han kör till jobbet! Det är så obeskrivligt trevligt alltihop, tycker jag!

  Receptet har han använt sig av upprepade gånger och det hittar ni bl a här.

Vackra vinterbär på köksbordet!

Stor äppelkaka!

Min chef är ett riktigt kakmonster! Ibland tror jag att det är betingad reflex hos honom som gör att han inte kan se mig utan att prata om kakor - vilket jag tycker det är jättekul! Då och då (fast ganska sällan, ni vet, tiden som inte räcker till) kommer jag även till skott och bakar till mina arbetskamrater (inte bara till chefen, nå´n måtta får det vara). I veckan tillkom så denna äpplekaka med en "touch" av ingefära (som jag undrar om någon märkte). Jag glömde någon ingrediens och gjorde som vanligt lite som jag själv ville, därför vore det fel att ange ursprungskälla till receptet denna gången...

350 g rumsvarmt smör
4 dl strösocker
4 ägg
6 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 tsk ingefära
Några äpplen
Rör smör och socker länge, så att det blir vitt och fluffigt. Rör ner ett ägg i taget och rör minst en minut mellan varje (med maskin, för hand lär det ta en längre stund). Rör ihop de torra ingredienserna och rör snabbt ner i smeten (för hand). Häll den ganska fasta smeten i en stor form (min är ca 30x40 cm med höga kanter) klädd med bakpapper eller smörad och bröad om man hellre vill det. Skala och skär äpplena i klyftor och stick ner dem i smeten. Grädda i ca 175 grader i ca 45 min.

Som dekoration har jag torkat äppleskivor i ugnen (50 grader i flera timmar med luckan på glänt) och de fick pynta kakan tillsammman med några kanelstänger.

Nu ska jag ut och kratta barr i höstsolen - må väl!

Vaniljhjärta...

...eller? Det finns ju faktiskt ett helt annat bakverk som man kallar vaniljhjärta och det ser inte alls ut så här:

Igår var det som bekant "Kanelbullen dag" och jag häpnar över hur många som retar sig på det! Jag tror att det anses lite fint att inte tycka om Kanelbullens dag, Mors dag, Fars dag, etc, etc... Själv tycker jag inte det är så mycket att hetsa upp sig över - det står ju var och en fritt att fira om man vill! I vår familj har vi slopat mors dag och fars dag av den enkla anledningen att det helt logistiskt inte håller i längden. Kanelbullar däremot, kan man trycka i sig tillsammans med vem man vill, när man vill och om man vill!

Som sagt, igår stod det bullbak på schemat! Redan tidigare på dagen hade jag bestämt mig för att trycka in några av bullarna i min stora hjärtpepparkaksform och göra något som liknade en Butterkaka för omväxlings skull. När jag kom hem från jobbet, innan jag ens satt degen, kollade jag favoritbloggarna för att se vad de haft för sig en dag som denna (mitt dagliga, helt onödiga, nöje). Jag tyckte att det var både lite retligt, men även hedrande att fantastiska bloggen Sockerrus hade kommit på precis samma idé! I alla fall, för att göra något eget av projektet valde jag att inte fylla bullarna med kanel och russin, utan med vaniljsocker istället. På så vis blev det ju ännu mer likt en riktig Butterkaka!
Receptet på vetedegen är det gamla klassiska som finns utanpå Kungsörnens vetemjölspåse, men här kommer det i alla fall (eller som jag gjorde):
50 g jäst
150 g smör
5 dl mjölk
1 dl strösocker
2 tsk stött kardemumma
½ tsk salt
14 dl vetemjöl
Fyllning:
Rumsvarmt smör (ingen aning om hur mycket jag använde - men mer än vad Kungsörnen rekommenderar i alla fall)
Strösocker/vaniljsocker (1 dl strösocker blandas med ca 2 tsk vaniljsocker).
Glasyr och dekoration:
1 ägg till pensling
Pärlsocker
1 dl florsocker
½ msk vatten
Några droppar röd karamellfärg
Sockerpärlor i rosa och silver

Smula jästen i en bunke. Smält smöret och blanda med mjölken. låt bli 37 grader. Häll mjölk/smörblandningen över jästen och rör runt tills den löst sig. Tillsätt socker, kardemumma och vetemjöl och arbeta degen ca 5 min med  maskin. Tillsätt saltet mot slutet. Låt jäsa övertäckt ca 30 minuter. Dela degen i fyra delar och kavla ut varje del tunt. Bred på smör och strö över strösocker blandat med vaniljsocker. Rulla ihop från långsidan. Tag fram en hjärtform och lägg på papparad plåt. Skär tunna bitar av rullen och lägg med snittytan uppåt i formen. Låt bullarna trängas så att formen fylls ut i kanterna. Låt jäsa under bakduk i ca 40 minuter. Pensla med uppvispat ägg och strö på pärlsocker. Grädda i 200 grader ca 10-12 minuter. Låt kaka svalna helt. Rör i hop florsocker, vatten och karamellfärg till en glasyr och ringla över det kalla hjärtat (...DET lät ju hemskt, men i detta fallet måstet hjärtat faktiskt vara kallt). Strö över lite sockerpärlor efter tycke och smak.
Kom på att jag måste tillägga: av den här storleken på deg blir det betydligt fler bullar än hjärtat! De andra bullarna kan man ju med fördel fylla med annat (kanel, mandelmassa, sylt, nutella...) om man nu inte vill ha sådär 4-5 vaniljhjärtan förståss...

MUMS!